Dopningens utveckling:
Dopning är konstgjorde ämnen som höjer människans och djurs prestationsförmåga. Det finns många olika sätt att dopa sig, de vanligaste sätten är centralstimulerande preparat och ASS (anabola androgena steroider). Centralsimulerande preparat tar man ofta för att orka träna mer eftersom du inte känner när du blir trött. ASS (anabola androgena steroider) stimulerar muskeltillväxten. Man kan också använda tillväxt hormoner för att öka muskeltillväxten. Inom idrotten är också bloddopning mycket vanligt eftersom det är svårt att spåra.
Alla dessa dopningsmetoder är förbjudna och anses vara fusk, eftersom man på ett ”onaturligt” sätt ökar sin prestationsförmåga. En till orsak till att man inte får använda sig utav dopning är att det finns vissa negativa biverkningar.
Man kan tro att dopning medel är en ganska ny uppfinning, men dopningspreparat har funnits väldigt länge. Redan de gamla grekerna dopade sig under de olympiska spelen, då handlade det inte om bloddopning eller något liknande utan de använde sig utav svampgifter och andra brygder. På denna tid fanns det inte förbud mot dopning eller prestationshöjande medel.
Det finns också teorier om att vikingasamhällena använde sig av flugsvamp, som innehåller muskarin, för att nå sitt raseri under strider och idrottsaktiviteter.
När den organiserade idrotten spreds sig till Europa i början av 1800-talet blev dopning frågan genast en ganska aktuell fråga. Ett av de första dopingfallet som anmäldes i Europa var på en kanalsimmare år 1865. Ett år senare anmäldes ett bland de första dödsfallen p.g.a. doping på en engelsk cyklist.
Dopningen var under 1800-talet ganska harmlös. Det fanns inte så många preparat och dopning användes mest inom travtävlingar och liknande sporter.
Runt 1950-talet började däremot dopningen bli ett allt större och större problem. Man började nu använda lite starkare preparat som anabola steroider och dopningen spreds sig till allt fler och fler sporter. År 1960 avled en dansk vid namn Jensen under en cykeltävling. Man trodde att värmen kunde ha varit orsaken men obduktionen visade även spår av amfetamin. Flera av hans lagkamrater kollapsade också under tävlingen. Den danske tränaren hade givit Jensen och ett par lagkamrater ett preparat som skulle förbättra deras blodcirkulation men resultatet blev katastrofalt. Efter incidenten följde ett antal skandaler där kände idrottare hade tagit prestationshöjande medel,
Som följd av dessa händelser bildades år 1961 en särskild Medicinsk kommission som började utarbeta ett dopningskontrollprogram för de Olympiska spelen. Redan 1966 hade de första officiella dopningskontrollerna genomförts i Tour de France och under Fotbolls-VM i England.
Trotts detta fortsatte folk använda dopnings preparat, år 1970 testades 9 av 12 finalister positivt för anabola steroider i tyngdlyftnings VM. Förutom anabola steroider började under 1970-talet flera andra preparat användas, ett av dessa var betablockerare som används än idag.
Bloddopningen gjorde också sin debut under denna tid, hur bloddopning fungera kommer jag att förklara senare.
Under 1980-talet fortsatte utvecklingen av dopningen, de två största nya dopingspreparaten var EPO och tillväxt hormoner.
Men allt eftersom dopningen utvecklades så utvecklades även metoder för att avslöja doppningen. Redan under 1990 kunde man avslöja EPO och bloddopning. Efter mycket slit lyckades antidoppningen komma ikapp dopningsutvecklingen. Detta gjorde att många idrottsskandaler kom fram. 1990 togs exempelvis världsmästaren på 400 meter, Butch Reynolds, fast för anabola steroider, året därpå avstängdes Katrin Krabbe som var världsmästare på 100 och 200 meter. 1993 togs Ben Johnsson återigen fast för dopning och avstängdes på livstid. Trotts detta fanns det ett stort antal dopningsanvändare som inte blev tagna.
År 1999 the World Anti-Doping Agency(WADA) bildades som ytterligare ett försök att stoppa dopningen. Organisationen har också formulerat en egen handlingsplan, The World Anti-Doping Code som skall antas av samtliga inblandade och ligga till grund för det fortsatta arbetet. Wada finns än idag och de gör ett bra jobb för att stoppa dopningen. Det är Wada som varje år utarbetar dopninglistan och är det enda ackrediterande organet för dopninglaboratorier.
Dopinglistan
Anabola androgena steroider är syntetiskt framställt hormon som liknar testosteron. Preparaten har anabola (proteinuppbyggande) och androgena (förmanligande) effekter. Den medicinska användningen är i dag ytterst begränsad. Androgena anabola steroider som är egentligen ska användas vid benskörhet hos äldre eller vid svåra sjukdomstillstånd som nedsatt njurfunktion används istället oftast av idrottare och kroppsbyggare.
Bieffekter:
Humörsvängningar
Under och efter perioderna av AAS-missbruk
drabbas personen ofta av nedstämdhet, depression, ångest, oro och
sömnstörningar. Aggression och vredesutbrott kan också uppkomma under användning.
Akne
Missbruk av AAS kan ge svårartad akne
eller förvärra existerande problem.
Tillväxten stannar
Hos tonåringar som använder AAS kan
tillväxten stanna.
Hjärt- och kärlsjukdomar
AAS kan ge förändrade blodfettvärden, som ökar kalkavlagringarna i blodkärlen
och kan leda till hjärtinfarkt eller stroke. AAS kan också försämra
blodcirkulationen. Blodvärdet Hb kan stiga liksom blodtrycket.
Leverförändringar
Levern påverkas hos alla som missbrukar AAS. Vid långvarigt missbruk kan ge
blodcystor i levern. Der finns även dokumenterat att AAS kan skapa godartade
levertumörer, men också dödlig cancer.
Hos män:
Sterilitet kan uppkomma hos män som använder AAS.
Hos kvinnor:
Menstruationsrubbningar, förstoring av clitoris och en maskulinisering av kroppen med basröst, skäggväxt och hårväxt på mage förekommer
Bra effekt av AAS är ökad muskeltillväxt och det sägs även
att vissa AAS preparat kan bota vissa sjukdomar.
Ifall man tillsätter extra hormoner i kroppen ger det en dopningseffekt.
Ett exempel på hormoner man inte får tillsätta är EPO, genom att använda EPO skapas flera röda blodkroppar vilket gör att syrekoncentrationen höjs. Biverkningarna av EPO är t.ex. trögflyttande blod vilket kan skapa blodproppar.
Dessa substanser är också förbjudna:
Beta-2-agonister, astmamediciner, är i princip dopingklassade. Detta gäller även deras D- och L-isomerer. Bakgrunden till dopingklassningen av beta-2-agonisterna är att klenbuterol och salbutamol visats ha viss anabol effekt i höga doser. Därför är Beta-2-agonister dopingklassat i hög koncentraion.
Används för att bota vissa sjukdomar men har även prestationshöjande egenskaper.
Substanser som kan dölja att man har tagit ett prestationshöjande substans.
Förbjudna metoder
1. Ökning
av syretransport
Tillförsel av röda blodkroppar, eller modifierade
hemoglobinprodukter.
Försök att manipulera dopingtest eller dopingkontroll.
Att öka prestationsförmågan genom gendopning.
Förbjudna substanser vid tävling
Förutom kategorierna som är definierade här ovan,
är följande kategorier förbjudna vid tävling:
Dopnings regler
Dopingkontroll
I en dopingkontroll tar man blodprov och urinprov. Personen man kontrollerar måste även fylla i ifall vad han har ätit de senaste 72 timmarna och ifall han har tagit någon medicin eftersom det kan ändra testerna. Man har ständig uppsikt på personen hela tiden för att hindra utbyte av urinprov eller något liknande. När testerna har tagits skickas de iväg till ett labb för att kolla testerna. När allt är klart skriver du under med ditt namn ifall allt har gått rätt till.
Straff
Ifall du blir positivt testad för något dopningspreparat stryks de aktuella tävlingar du har medverkat i och ifall det är en stor tävling fråntas du medaljen. Ifall personen skulle ha deltagit i en lagtävling granskas fallet och i värsta fall blir hela laget diskvalificerat.
Personen får böter på högst 250 000 kr beroende på
fallet. Ifall de är första gången döms personen till 2 års böter men har han
blivit fälld innan blir han avstäng på livstid.